Lördag

Ja Bönan ÄR verkligen en häftig jycke. Dessutom är han underbart stillsam om mornarna Wink Och ganska snabblärd om han har lust. I dag var vi på klubben och tränade lydnad, började med att leka med Tony, det var roligt!

Kopia av 141109 028

Sedan körde vi vårt gamla vanliga: sitt, ligg, inkallning, sitt kvar och ff. Det gick väl så där, eller egentligen så gör han det bra, jag är nog bara lite otålig Wink

Fick för mig att börja lite med ståendet. Först fattade han ingenting och när jag försökte ha honom framför mig så skulle han bara till vänstersidan, så vi hade en liten dansstund där. Jag sket i det och lät honom gå vid sidan i stället, som ”vanligt”, hjälpte honom lite med handen och det tog ca tre gånger sedan stod han som gjuten Smile Inte så att han fattar något kommando eller så, men ändå!

Bäst vi höll på och gnodde med vår träning så började skyddsarna att väsnas i ena änden av planen. Det kunde han släppa ganska bra, men när det började klickas i andra änden då var det kört! Vi hade i och för sig hållt på ett tag då så det började väl bli lite segt i kolan också.

Bönan fick vila i bilen och det var dags för lite Decoträning. Vi körde inkallningar, hoppsitt ff… Det enda som inte var så värst var väl hoppet. Han har för sig att vika åt höger bakom hindret, vilket innebär att han sätter sig på sidan om hindret. Går väl an så länge han alltid hoppar tillbaka. Det brukar han i och för sig göra, men i dag fick jag för mig att dona jag lite med positionen bakom hindret och då börjar det förstås strula Frown Som sagt: ju mer jag tränar, desto sämre går det!

Vi hann inte med framåtsändandet i dag… det vankades nämligen uppflyttningstårta i stugan Smile

Preben fick också träna idag. Och spåra Smile

Kopia av 141109 035

Skogsspår

Klockan är 00.21 och jag borde gå och lägga mig, men först en liten uppis.

I dag gick jag ut två spår, ett långt och serpentinigt till Bruno och ett upptag med vidhängande krokspår till Deco. Det slutade med att Bruno fick gå båda två. Försökte fuska lite och gena ett par gånger, men sansade sig. Trött blev han förstås, men fixade allt så bra. Testade att göra ett ”upptag” på Decos spår. Bruno visste mycket väl att det låg ett spår där inne i skogen, det talade han tydligt om när vi rastade… Släppte på honom sådär fem meter i från och naturligtvis gick han åt fel håll. Jaja, ingen större affär av det. Decos spår var väldigt krokigt och osnitslat, alla snitslarna gick åt till Bönans pår. Så vitt jag mindes hmmm… så gick han rätt. I alla fall nästan hela tiden!

Långa pinnar är BÄST!

Vi underhölls under hela tiden i skogen av en skogsmaskin som höll på att förstöra en del av den fina stigen till vandringsleden.  Den är flera mil lång, med vindskydd lite här och där. Den skulle du gå Anna med J, du som är hurtig!

Nåväl, när vi kom tillbaka från sista spåret så talade Bruno om att det var något läskigt i skogen. Jag tänkte att det är väl maskinen han hetsar upp sig om, och brydde mig inte så mycket om det. B förstod att han fick ta saken i egna tassar och höll sig 30 meter framför mig med ragg över hela ryggen. Rätt som det var försvann han bakom maskinskötarens bil och i nästa sekund ser jag att killen står i skogen. Med en Böna hängande i underläppen! I alla fall nästan. Han kan hoppa högt det lilla monstret. Jag gapade förstås till B att låta bli, det sket han fullständigt i.

 (Undrar vad han hittar på på MH:t?)

Jag började förstås be om ursäkt för att min hund bar sig så illa åt, men det här var en förstående maskinskötare. Han såg att B var en valp, och tyckte väl inte det var så farligt. Phu! Han ville bara höra varför jag hängde upp snitslar i träden? Och om jag tänkte vara där i morgon (i dag) också, för han skulle jobba då med. Han ville inte vara i vägen. Supergullig!

I morgon blir det nog klubben och lite skavande på lydnadsmoment.  Hurra? Får nog gå och lägga mig nu om jag ska orka upp i någorlunda tid….

Grusspår

I dag drog vi till grusplanen bakom ICA för ännu ett grusspår. Det är helt suveränt att se exakt var man har gått, och för den delen om någon, eller något, annat har passerat.

Började på lilla grusplanen och ”tappade” en mattbit ganska så snart efter starten. Den plockade han så fint. Gick vidare i lite skog och på en väg för att komma ner till stora grusplanen, där gick jag i serpentiner fram och tillbaka.  I dag hade vi tre små och en stor pinne att leta reda på, förutom mattan. Pinnarna hade förstås de obligatoriska snusdosorna under sig. De var så fulla med hundmat att Bönan var riktigt mätt när vi kom till slutet. Jo, han plockade alltihop! Första pinnen tog han upp, men de resterande lät han ligga och grävde fram och tog upp burken i stället. Snabbaste sättet att få käka!

Det svåra i dag var att Classe hade varit med de andra jyckarna på rastrunda på samma plats en stund innan vi dök upp. Alltså var grusplanen full av spår efter Brunos bästa polare. ”Svårt” tyckte han om det. Jag korsade ett rådjursspår och det tyckte han att vi kunde ta i stället… Där sade jag till honom att låta bli, på de andra svåra ställena väntade jag bara ut honom. Mot slutet så spårade han rakt igenom en massa spår efter hundar, kan ju förstås ha varit några andra än Deco o& Preben, så duktig!

Vi avslutade spårandet med en massa lek med långa Pinnen: ”hämta den så får du bollen” Det var skoj. Allt är skoj i Brunos värld. Han är så himla positiv och rolig att träna med! Jag gillar honom skarpt Smile När vi hade spårat klart och jag höll på att plocka i ordning spårlinan och selen blev Bruno åter igen alldeles lycklig. ”Spåra mer? Jippii”

Upptäckte i dag också att någon asfalterat en stor träningsplan bakom ICA till oss. Med lampor och allt. Härligt! Vi invigde den med lite ff och sitt kvar. Det var också roligt Smile

Män som

hatar kvinnor. Den filmen har jag slösat bort det mesta av den ljusa delen av dagen med. Det var ju fånigt, men Samuel och jag hann i alla fall ta en lång runda innan det blev mörkt. Vi utforskade en ny del av skogen och hittade en sådan vidunderlig utsikt att det kräver ett återbesök med kameran. Förskräckligt jobbigt att ta sig dit bara…

Det är lite läskigt att röra sig i den delen av skogen, det bor nämligen en tysk där. Han hade loppis i byn och  för ett par, tre år sedan blev han utkastad ur sitt hus. Jag kan inte alla turerna kring det, men han vill tydligen inte tillbaka till Tyskland. Ryktet säger att han bor någonstans i skogen bakom fabriken. Jag har sett honom där flera gånger när jag går rundan vid fabriken. Han sticker alltid in i skogen så fort han kan när han får syn på att man kommer. Skäggig och eländig är han. Han verkar nog så harmlös, men det känns inte helt hundra att ha honom kuta runt i skogen. Lite olustigt att ha sina ungar i skogen också, men Samuel har förstås gubbskrämmaren Preben med sig Smile 

Polisen letar tydligen efter honom när andan faller på. D.v.s. de kör med polisbilen på smalspåret och spanar. Spåret är så beskaffat, som alla järnvägsspår, att det går så mycket rakt fram som möjligt. Alltså ser man en polisbil komma på en kilometers håll. Smart. Ta med en av polishundarna så kanske det blir ett bättre resultat av ”spaningarna”.

Appropå poliser;  vissa poliser tycker att hundägare bör avlönas? Det är ju ofta de som hittar folk som har blivit mördade och ligger i skogen. Tyvärr inte bara på film… Det skulle inte vara särskilt kul att hitta honom liggande någonstans. Tycker allt lite synd om gubben också, det är snart vinter.

Den skogen har den bästa spårmarken häromkring. Deco spårar alltid så dåligt där och jag har alltid trott att det beror på rådjur. Men nu undrar jag om det inte är gubbens spår han är nyfiken på…?

Som vanligt är boken ALLTID bättre än filmen! Men filmen var helt OK den med.

Uppletande

Ni som har hängt med ett tag vet att jag är helt värdelös på att kasta. Särskilt bollar med snöre. För sådär fyra år sedan kastade jag upp en snörboll i ett träd. Där har den hängt sedan dess. Vi går förbi det trädet så gott som varje dag, och varje gång har jag kollat upp i det. I bland får jag inte syn på bollen på en gång och hoppet tänds att den har ramlat der. Men nädå, där hänger den och hånskrattar åt mig.

För några dagar sedan var den borta. Det finns ett par fabriker precis bredvid trädet och det känns sådär att stå och glo rätt upp i träden. Särskilt när man har publik…

I dag bestämde jag mig för att leta reda på bollen. Eller rättare sagt, låta hundarna göra det. På tillbakavägen från rundan så började jag fråga Deco om han inte skullt kunna tänka sig att leta reda på bollen. Jag försökte prata på som vanligt och inte få honom att tro att jag kom med ett kommando. Kändes lite taskigt att skicka ut honom på ”leta” när jag inte var säker på om bollen låg på marken, och verkligen inte var den låg.

Deco är en smart kille som förstår svenska mycket bra och han såg väldigt intresserad ut när han hörde mitt pratande om bollar. När vi var framme under trädet så ställde jag mig och kollade upp i luften och lät hundarna göra vad de hade lust med. Deco letade. Och Bruno gjorde som Deco och letade han också. Det tog ca en minut och sedan kom Bönan med bollen! Han känner minsann igen en snörboll när han ser den! Dutti Böna!

De är fortfarande vakna!

Håller fortfarande på och trixar med bloggen. Herregud vad mycket funktioner och inställningar det finns!

I dag kände jag för att fota lite dramatisk natur. De bruna och jag åkte till en sjö vi aldrig har varit vid förut. Den ligger bara 2 km från oss men åt ”fel håll”. Där fanns en fantastisk stenkonstruktion vid in/utloppet till sjön. Medan jag grunnade på hur jag skulle få till den coolaste kameravinkeln så for brunråttorna som vanligt runt som dårar. Bilder ur grodperspektiv kändes som en kul idé. Eller kanske ormperspektiv

091109 001

det var nämligen precis vad jag höll på att trampa på. UÄRK! Undrar varför bilderna blev så suddiga? Medan jag stod och försökte fota snokuslingen kom Deco och undrade vad jag höll på med, och trampade rakt på ormen. Tur det inte var en huggo!

Jag övergav stenmassorna och tog mig närmare sjön i stället. Dramatiken fick ormen stå för i dag. Bilderna blev inge´vidare, men bada kan man tydligen alltid göra ändå.

091109 023