Preben

Släpade med mig Preben till skogen i dag för att öva lite till på att fota med blixten. Förresten behövde jag inte alls släpa på honom, han är med på det mesta  Heart Bönan har skadat sig så han fick tyvärr vara hemma Cry
Egentligen tänkte jag spana efter grönsnabbvingar i blåbärsriset, men jag hittade inga och då ställde Pölseman gärna upp. Medan han väntade på att jag skulle ställa i ordning det hela så betade han lite mellis. Nu behöver jag ett blixtstativ. Och en softbox…. Det är ingen ände på allt jag ”måste” ha Big Smile  Wink

Första försöket

att fota med blixten.

Den första blixten jag köpte, Nissin di700 A, lade ner verksamheten efter en session. När jag skulle fota nästa dag så gjorde den allt som den skulle utom att blixtra. Really Pissed  Så den fick åka tillbaka till affären och så köpte jag en Nikon sb700 i stället. Betydligt dyrare men förhoppningsvis mer långlivad. Dessutom finns det en del användbara filmer på Youtube där vänliga människor berättar hur den funkar, det fanns det inte på den andra blixten. Efter mycket letande hittade jag en på japanska med vars hjälp jag lyckades klura ut hur jag skulle göra. Det hjälpte ju inte eftersom den gick sönder direkt.
Det är inte lika mycket kräm i Nikonblixten men den är betydligt lättare och smidigare till formatet än den andra. Det är en massa människor som använder den här så jag ska nog klara mig med den jag också. Om jag bara lär mig hur man göööör! Det är en sak att fatta hur den fungerar, en helt annan att kunna använda den. Ungefär som allting inom fotografi med andra ord Laugh

I brist på mänskliga modeller fick Bönan hjälpa mig i dag. Vädret var tråkigt, himlen var ful och till råga på allt så började det visst regna också. Det märkte jag knappt där jag höll på och grejade med inställningarna Struggle Porträtt är tråkigt så jag ägnade mig åt att kasta en leksak som han fick fånga. Jag började med godis men det blev inte mycket action i det. Bönan blev faktiskt bländad av blixtrandet, sa han, och nöjde sig med att låta gottan ramla på marken i stället för att fånga den, som jag hade tänkt mig. Bollen funkade bättre. I alla fall för honom. Att rodda boll, kamera, hund och samtidigt fota var lite krångligt men det blev i alla fall en bild som duger till bloggen.